Familjen Drottesjö/Torstensson

Hade en tidig pratstund imorse med lillgumsan. Hon börjar härma lite mer nu.
När pappa J kommer hem från jobbet brukar hon säga: Heeeej ap.
Jag tolkar det som Hej pappa, men det är klart, det kan ju lika gärna betyda Hej apa. 
Eller något helt annat...hmm men när jag tänker efter så är ju pappa och apa typ samma sak ;) 

När di små börjar tala handlar det om en tolkningsfråga.

Idag på förmiddagen var jag på gymmet. Johan var hemma med barnen. 
Vad händer? Vad missar jag?
Så klart, Livias allra första krypsteg. Som jag har väntat på de där krypstegen. Också gör hon det när jag är borta! Hon kommer ju så klart även att ta sina första steg i sommar när jag är på jobbet. Jag kommer att  missa allt som hon gör för första gången. Det skär i hjärtat på mig! Min lilla flicka. Hon blir så stor nu. Allt går så otroligt snabbt nu.

Julius har åkt skidor för första gången. I måndags stod han på dom lite utanför stugan. Han åkte ner för backen och jag tog emot honom. Det tyckte han var kul. Idag gick vi ner till spåret, som är strax nedanför stugan, och han fick prova att åka där. Går bra bara en kort stund, sen lessnar han ur. Men en kort stund, typ 10m, varje dag är ju bättre än ingenting :)

Imorse när Livia hade ätit upp sin frukostgröt, började hon helt plötsligt att klappa händerna.
Och man blir ju alltid lika glad varje gång de små gör någonting för första gången. 

Hela tiden, varje gång man säger åt Julle att göra någonting så får man till svar;

- Inte nu, sen!

Livia tycker mer och mer om att gunga/hoppa. Ännu roligare om det spelas musik samtidigt :) Julius tycker det är kul att göra fart på henne. Men denna gång var han fullt upptagen med att leka med sin nya traktor som pappa hade med sig hem från jobbet. Jo men visst, han har haft den på sitt kontor och brummat med...fniss.

Ikväll har vår älskade Livia haft himla mycket att berätta för mig!
Hon har tjålat och tjålat och tjålat och tjålat :)
Men så klart när kameran kommer fram så blir det tyst...

En sak till som hon har gjort ikväll, skrattat - alltså verkligen garvat, för första gången!
Tråkigt att inte pappa fick höra det för det var det sötaste jag någonsin hört!
Jag fick en tår i ögat, jag bara smäääääääälter av lycka!

Det blev ju kanon i år när dom har flyttat banan för Finnmarksturen,
för nu gick den precis utanför hos oss.

Första parkett hade :)

På kvällarna är bebisen som mest aktiv.
Alltid när jag ska försöka sova.

Vecka 33+0