Familjen Drottesjö/Torstensson

Ursäkta att jag inte har skrivit. Har inte haft en lugn stund. Igår var vi på öppna förskolan mellan 10-13. Lekte och åt lunch där. Promenad hem. Barnen somnade i vagnen. Väl hemma fick vi ta ytterligare en promenad med hunden. Under promenaden hände en kul grej. Mötte bussen, som stannade mitt i vägen och öppnade dörrarna. Vad nu då tänkte jag, tror han att vi vill åka med? Chauffören frågade om hunden var en amerikansk cocker spanien. Ja, vill du ha henne? Också frågade han var hon kom ifrån och att han hade 2st hemma som var från Leksand. Ok. Också skulle han berätta att det var hundutställning i ishallen snart och tyckte att jag borde komma dit och titta. Öööh...ja, jo, kanske det... Inte alla buss-chaufförer som skulle göra så, dom har väl en tid att passa? Trevlig var han iaf. Jag var mest förvånad och visste inte vad jag skulle säga. Blev full i skratt efteråt.

På kvällen skulle jag åka till röda korset med lite bebiskläder. Sen vidare till Ica. Sen till gymmet. När jag skulle kliva ur bilen vid första stoppet fick jag inte upp dörren. Vad fan nu då. Jag knuffade, hårdare och hårdare. Tillslut nästan sparkade. Den ville inte öppna. Provade samma sak med passagerarsidan. Men nej. Ringde till Johan och frågade vad jag skulle göra. Kanske kan jag försöka vifta hit någon som går utanför, men dom skulle väl undra vad jag är för galning... Dom skulle nog ha sprungit därifrån snabbare än kvickt! Jag åkte hem så Johan kunde öppna dörren utifrån. Jag kommer hem. Öppnar dörren. Den öppnar sig utan en minsta lilla knuff. Åååååh!

Nu har jag delat med mig av en händelserik dag :)