Familjen Drottesjö/Torstensson

Vi har en riktig liten fågelunge. Som flaxar med armarna. Och tjuter.
Ni ska höra när båda barnen skriker ikapp. Den ena först, sen svarar den andra. Ibland skriker Livia så högt att Julius inte står ut. Han går då och hämtar hörselkåporna. Såna som man själv gärna skulle vilja ha ibland. Nästan allt för ofta! För att vila öronen lite. Det är lite märkligt det där. Först försöker man lära sina barn att prata. Man vill inget hellre. Säg - Mamma. Nej, säg Mamma. Julius lärde sig först att säga pappa. Det var inte alls länge sen som han började säga mamma. Man blev så glad. Nu säger han det hela tiden. Hela hela hela tiden. Mamma titta här, mamma kom, mamma hämta det, mamma sitta här...osv. Till slut blir man tokig. Vill inget hellre än att ungen ska vara tyst. Ibland :)